Ölskolan

Öl bryggd innanför klostermurarna under munkarnas överinseende, bara ett fåtal bryggerier i världen får bära märket. Vinsten går till klostret och välgörenhet.

Bryggd i klostertradition men utanför murarna, ofta på licens från ett kloster. Samma stilar och djup, dubbel, tripel, blond.

Klostrens vardagsöl, det svaga 'patersbier' munkarna själva drack till maten. Ljust, lågt i alkohol och sällan sålt utanför murarna.

Mörk och maltrik, 6-8%. Russin, karamell, mörkt bröd och choklad. Namnet 'dubbel' kommer från klostrens gamla sätt att gradera ölen efter styrka, enligt en spridd förklaring med kritkryss på faten, ett för det svagaste. Den moderna stilen föddes hos Westmalle, vars mörka öl från 1856 fick sitt nuvarande recept 1926.

Gyllene och stark, 8-10%, men förrädiskt lätt att dricka. Fruktig jäst, kryddor och torr avslutning. 'Tripel' var den starkaste graden i klostrens skala, och det var Westmalle som bryggde den första moderna tripeln 1934.

Den starkaste graden, oftast runt 10% och mörk, med mörk frukt, karamell och en varm avslutning. Namnet myntades av nederländska La Trappe för sin Quadrupel 1991.

Ofiltrerad veteöl kryddad med apelsinskal och koriander. Stilen räddades från utrotning av Pierre Celis, som återupplivade den i Hoegaarden 1966.

Belgiens paradgren: ljus färg, stor arom, hög styrka. Duvel definierade stilen, 'en riktig djävul'.

Spontanjäst öl från Sennedalen väster om Bryssel, en av världens äldsta ölstilar som fortfarande bryggs, jäst av vild jäst ur luften. Geuze och kriek är dess barn: geuze blandar ung och gammal lambik och jäser om på flaska, kriek är lambik lagrad på surkörsbär.

Till skillnad från lambik jäses den här surölen med odlad jäst och syras sedan av mjölksyrabakterier i jättelika ekfat, foeders, i upp till två år. Vinös och syrlig, 'Belgiens bourgogne'.